monteramita

Jag var nere på Konsum i Gubbängen idag och skulle panta lite burkar och flaskor. Självklart blir maskinen full efter att man stoppat in fyra flaskor utav de tre kassar jag hade med mig. Fick då stå och vänta tills de hade tömt den innan jag kunde fortsätta. Detta resulterade i att jag fick två olika kvitton varav det ena var på 8 kr och det andra på 35 kr. Gick sedan fram till kassan och skulle betala mina varor (en flaska ketchup, två flaskor coca-cola, en marabou non-stop 200g och en förpackning söta björnar). Efter avdragen för mina pantflaskor så gick kalaset på 24,50 kr och jag tog fram plånboken och tog ut två tjugolappar som jag lämnade fram till kassörskan. Av någon anledning så var min plånbok antagligen tjockare än den någonsin har varit förut. Med det menar jag inte att jag är rikare än jag någonsin varit förut utan bokstavligt att den verkligen var tjock. Detta berodde nog mer på att jag bara hade hundralappar i den än att det egentligen var så otroligt mycket pengar. Trettiotvå hundralappar hade jag i den och hade denna summa varit utspridd över sex femhundralappar och två hundralappar istället så hade inte plånboken varit så tjock, och då hade jag inte fått en så konstig känsla av surrealism efter att ha stått och pantat burkar för att få några kronor man kan dra av på sina varor och sedan öppnat en plånbok som nästan sprutar ut sedlar. Har ni haft trettiotvå hundralappar i plånboken någon gång? Det är en mäktig känsla kan jag säga och det närmaste jag varit att känna mig förmögen. Jag gick hem och åt en väldigt god oxpytt och funderade lite över allt det här. Jag kom fram till att jag pantar burkar och flaskor mer för miljöns än för pengarnas skull.