monteramita

Jag befinner mig just nu på ett bibliotek i centrala Kalmar för att surfa lite på nätet (som jag inte gjort på tolv dagar) och för att ladda mobilen, som har varit nästan konstant död sen vi åkte. Förra måndagen, den 13 juli, begav vi oss från Stockholm och stannade till i Linköping. Det skulle väl vara en överdrift att säga at det var dött i Linköping. Eftersom det var mitt förslag att vi skulle stanna där för att jag tycker det är en trevlig stad, så har jag liksom känt mig tvungen att försvara Linköping på något sätt. Det var ju faktiskt måndag - jag menar hur mycket händer då? Det sorgliga är att trots att det var måndag så borde man i en av Sveriges största städer lyckas få ihop mer än 15 personer på den enda nattklubben som hade öppet till 3. Men vi deppade inte över det uteblivna draget utan spelade istället lite Black Jack och det visade sig bli starten på den längsta winning-streaken jag haft vid krogarnas Black Jack-bord. Jag vann 400, Henke 500, Patrik 150 och David - ja han backade. Trots att dealern blev tjock HELA TIDEN. Nästa morgon vaknade man av att Patrik startade upp bilen, för han tänkte inte stanna en minut extra i Linköping. Vi begav oss ner mot Halmstad, fast planerna hann ändra sig under vägen och vi styrde istället skeppet mot Helsingborg. Det visade sig va ett genidrag, då de hade något som hette tisdagsklubben på Cardinal i Helsingborg. Till en början verkade det inte bli bättre än Linköping när vi betalat våra 120 kronor, gått in och köpt varsin öl och upptäckt att det var ungefär åtta personer på hela stället. Det var som tur var bara vi som var lite tidiga för ovanlighetens skull och inom loppen av en timme så var stället knökfullt. Absolut, fullständig knökfullt. Så det var riktigt kul att det blev drag som omväxling. Vi hade riktigt kul där och dansade och var glada och kände att det var en bra start på resan - att den nu äntligen hade börjat.

Onsdagen kom att bli en trevlig dag även om jag kom att köpa mitt livs dyraste cola. Alla utom jag ville åka över till Helsingör för att där skulle det tydligen vara mysigt. Det skulle dessutom vara bra väder i Helsingör var det någon som sa, varför det nu skulle vara nån större skillnad från Helsingborg? Sagt och gjort, vi klev på färjan som bara tar 15 minuter, åkte över till Helsingör och möttes av totalt spöregn. Lagom kul tänkte jag. Staden var helt död verkade det som, inte en människa i sikte. Vi sprang genom staden och letade efter en restaurang där vi kunde äta. Hittade till slut ett trevligt ställe, om än lite glesbefolkat. Vi beställde, åt (oxfilépasta för min del) och betalade. Det visade sig att colan som jag drack på restaurangen, vilket även Henke gjorde, kostade 42 danska kronor - vilket motsvarar ungefär 63 svenska kronor. Utan tvekan den dyraste colan jag någonsin har köpt. Visst, den var ganska stor, otroligt god (måste ha varit glasflask-cola) och man fick en citron i. Men jag menar 63 spänn, kom igen! Alla kände väl att Helsinör inte va någon jätte-hit, men de andra köpte åtminstone varsin platta billig, äcklig öl, och nu kunde vi säga att vi varit i Danmark under semestern också. Varför man nu skulle vilja säga att man varit i Danmark?

Vi drog sedan vidare till Halmstad och närmare bestämt Tylösand - där vi kom att bo från onsdag till söndag. Det var skönt att det var så fint väder när vi var där och stranden är ju otroligt fin. Jag är inte så mycket för stränder, men till och med jag kunde inte låta bli att trivas där. Vad jag dock inte gillar är just sand. Jag menar visst, det är en sak när man är på stranden och har badbyxor på sig, men det är inte så kul när man får in fullt av sand i husbilen. VI fick städa den ett antal gånger under dagarna på Tylösand. På onsdagskvällen satt vi och lyssnade på Lena Ph och Orup som var där och spelade. På torsdagen satt vi också utanför och lyssnade, men denna gång var det ett coverband som spelade, och det är nog bland de bästa coverband jag sett faktiskt. De spelade en rik blandning av olika musikstilar, från hårdrock till pop, hip-hop, 80-tal och svenska klassiker. De gjorde alla musikstilar bra och vi bestämde oss för att nästa dag sätta oss vid scenen inne på Leffes och titta på dem. De spelade både torsdag, fredag och lördag på afterbeachen. Senare på torsdagskvällen var det fiesta på Leffes och riktigt bra drag. Det överträffade till och med tisdagsklubben i Helsingborg och blev nog en av resans bästa kvällar. Fredagen blev också riktigt bra då alla låg på stranden hela dagen och till och med jag lyckades få lite färg. Vi lyssnade sedan på coverbandet under afterbeachen och hade till och med fått ganska bra platser. Det var riktigt bra och höjdpunkten för mig var när de spelade Lars Winnerbäcks "Kom ihåg mig". På Tylösand var det fest varje kväll men jag var ganska sliten på fredagen och bestämde mig för att ta det lugnt medan de andra körde på som vanligt. Man kanske börjar bli gammal men efter några dagars festande så börjar jag oftast tröttna och behöver några lugna dagar innan jag blir sugen igen. Lördagen var det återigen fest och vi fick veta att just den här helgen, som är samtidigt som Stockholmsveckan i Visby, så var det alltid grymt bra drag på Tylösand. Det var dock inte billigt på Tylösand. Strandens livs hade inte riktigt samma priser som Lidl och det var nog rekord när jag och Patrik skulle köpa frukost till oss fyra och det kostade 280 kr. Fyra baguetter och fyra flaskor mer, billigare har man ju varit med om. Nästa stopp var Göteborg och det var mitt andra förslag, efter Linköping. Kände verkligen en press att det skulle bli lyckat i Göteborg och som tur var blev det faktiskt det.

Forstsättning följer...